Året är 1934, det är november när de två fångarna bestämmer sig för att rymma från fånglägret i finska Malminkartano. Vädret är miserabelt, regnet öser ner med sådan kraft att väktarna i lägret inte kan se allt som försiggår. Yrkestjuven Aksel Hotti var 40 år gammal och Aleksanter Sarvainen var i 20-årsåldern, och dömd för mord. Tillsammans var de ett udda par, som tog sig över stängslet till lägret. Väl i frihet började de springa, för att lägga så mycket mark mellan sig och lägret som möjligt innan deras rymning upptäcktes. För att överleva i den finska vintern tvingades kompanjonerna att ta vad de kunde från omkringliggande byar och städer, antingen genom tvång eller våld. Polisen var snart efter dem, men att finna dem skulle bli svårare än polisen kunnat vänta sig. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
